Att tänka en tanke klart är inte det samma handling som att meditera. När man mediterar tränar man sig att sitta stilla, låta tankar och känslor komma och gå utan att ryckas med in i dem. Konsten att tänka en tanke klart är nästan som att göra motsatsen, du följer en tanke likt en apa som hoppar från gren till gren. Tillståndet vi på yogaspråk kallar ”Monkey mind.”Sinnets naturliga tillstånd är att tänka. Oavsett om du sitter i djup meditation eller inte pågår det tankeverksamhet. Jag brukar ofta påminna mig om det de dagrarna koncentrationen känns långt borta.Det finns ett tillstånd i händelseförloppet ”att tänka en tanke klart” du vill undvika, tex att haka upp sig. Har du någonsin sett en apa hoppa fram och tillbaka på samma plats och skrika, det är inte det vi vill uppleva. Utan ett lugnt flöde, en mjuk våg av tankar. När man hoppat klart kan man urskilja ett mönster. Idag tänkte jag ta er på en resa genom en tanke som följt mig 2021, instinkten att bli inkluderande. Mamma berättade för oss häromkvällen att när vi bodde i Tehran bestämde jag mig en dag för att knacka på hos grannen och fråga om jag fick leka med döttrarna i familjen. Jag kanske var runt fyra år, rabieshundar och stora metallgrindar till trots, gick jag dit och knackade på dörren. Vi talade inte samma språk, men det spelade igen roll, leka kan man ändå.Idag känner jag inte riktigt igen det modet jag hade, det som fick mig att vilja söka något okänt.Efter några år i Iran flyttade vi till Sverige. Jag minns en lärare jag hade som inte gillade mig, jag såg annorlunda ut. En dag sa hon till min mamma att jag luktade illa, bruna flickor gör lätt det… Jag minns känslan av att vara i hennes klassrum, hur hon fick mig att må och se på mig själv. Efter det vill jag inte knacka på hos grannflickor för att leka. Instinkten att söka fritt kom inte länger spontant efter några år i Sverige.Sen flyttade vi igen och igen.Jag tror att instinkten att agera utifrån sitt sanna jag alltid finns kvar. Men instinkten är som ett instrument, du måste stämma det varje dag. Annars är det lätt att du tappar förmågan att agera, impulserna kommer inte lika lätt. Låten The Silent Shout med The Knife spelas upp på någon utav mina playlists. Den tar mig tillbaka till ett snöigt Gotland. Det är vinter och en pappa, en mamma och en dotter åker i en bil igenom det vackra landskapet. Det är något med det torra gräset som sticker upp från snödrivorna, det är vitt och ändlöst. Jag vet inte exakt vart det började, men en dag körde pappan, mamman och dottern bort från varandra. Nu åker de inte längre på ändlöst vita vägar ihop.För ett tag sen träffade mamman dottern av en slump, skulle överlämna julklappar och hälsningar. Mamman kunde se att något inte var som det skulle men efter år av att ha blivit tillsagd att hon inte har rätten att utrycka sin instinkt, och även sagt det till sig själv, agerar hon inte länger. Instrumentet har bara ett svagt ljud kvar, som ett dovt skevt pip. Dottern bekräftade senare att det var som mamman trodde, mamman kände känslan men agerande inte.”Instinkten att agera utifrån sitt sanna jag finns alltid kvar. Men instinkten är lite som ett instrument, du måste stämma det varje dag. Annars är det lätt att du tappar förmågan att agera, impulserna kommer inte lika lätt.”Jag fick ett mejl i våras från en sådan där webb-plattform (inte svensk) som skriver om mammor, födandet och barn. Hej Johanna. Vi beundrar det du står för, skulle inte du kunna svara på några frågor i en intervju format som handlar om din upplevelse under förlossningen mm. Mvh/ __Jag tänkte inte så mycket på det, antog att de läst på om vem jag är och vart jag befinner mig i livet, inga småbarn och så. Jag svarade och skickade tillbaka mejlet. När de läst igenom mina svar fick jag ett till svar, oj det var inte det här vi hade tänkt oss. Det var ju ett tag sen du hade födde och hade småbarn. Vad sägs om att vi gör en helt annan intervju med dig om mat och välmående. Alla svar på frågor i intervjuer tar tid att svara på, jag har inte alltid all tid i världen, men jag tänkt kör på så får vi se. Det kom aldrig några nya frågor, tydligen är man bara mamma om man nyss har fött och/eller har småbarn. Rollen är förbrukad efter ett tag, om du dessutom har en speciell relation till ditt barn passar man inte in. Vi vill helst höra samma narrativ om igen och inte någon som sticker ut. Vi pratar mycket om mångfald och att vara inkluderande, det är inte alltid vi agerar på att skapa ett sådant klimat.”Instinkten att agera utifrån sitt sanna jag finns alltid kvar. Men instinkten är lite som ett instrument, du måste stämma det varje dag. Annars är det lätt att du tappar förmågan att agera, impulserna kommer inte lika lätt.”När jag pratar om att vi måste vara inkluderande känns det som att det ofta glöms bort att det viktiga med att inkludera är inte att vi ska sälja en kräm eller ett par jeans med brun hud, utan det är för att skapa en värld där alla får vara med. Det är lätt att dras till det som är lika, det vi förstår eller det som är i tryggt förvar i en box med en innehållsförteckning på vad det innehåller.Svenskar reser förhållandevis mycket, men vad är det vi upplever egentligen. Tar vi del av andra kulturer, vågar vi befinna oss i otrygga situationer där vi kanske inte alltid förstår men kan lära oss om den nya världen. Det är lättare att anlita någon som letar upp vad du behöver lära än att leta själv, men vad lär du dig egentligen av det?Resandet, precis som livet är inte linjärt eller cirkulärt, det är ett filtrerar som vi upplever händelsen igenom. På sätt och viss är vi på samma plats medan tankar, känslor och händelser rör sig igenom oss.Jag läste en sån bra title på en bok häromdagen.”We are not where we need to be, we ain´t where we were”// Wages for Wages Against. Översatt, “Vi är inte vart vi behöver vara, men vi är inte heller vart vi varit.” Jag tycker det beskriver exakt den processen världen befinner sig i och är en av anledningarna att mitt sinne repetitiv går igenom samma tanke i olika former.”Instinkten att agera utifrån sitt sanna jag finns alltid kvar. Men instinkten är lite som ett instrument, du måste stämma det varje dag. Annars är det lätt att du tappar förmågan att agera, impulserna kommer inte lika lätt.”Min man Fredrik är en av de mest generösa mänskorna jag vet. Han tar hand om sin familj, sin familjs företag, sitt eget förtag, sina vänner, min familj och mig, vi tar hand om varandra. När vi träffades myntade jag ett uttryck, att snigla i stället för att skeda. Ni vet när man ligger som två skedar mot varandra. En snigel har ett hus på ryggen och det var så jag kände när Fredrik låg bakom mig, att mitt lilla hus fanns där. Ibland är det jag som är huset.Nu är vi i Grasse, och det är andra julen sen pappa gick bort. Egentligen kan jag inte säga att min pappa gick bort. Hans uttryck passar mycket bättre, att köra ända in i kaklet. Det är brutalt att se någon kämpa för sitt liv efter många års sjukdom. Ibland spelar det ingen roll hur mycket sinnet vill, medicinering som finns och alternativa metoder man prövar, kroppen säger nej, hit men inte längre.Den tanken och den sommarens händelser är jag inte riktigt redo att tänka klart än. Min pappa visste något om mig och Fredrik som inte ens vi visste i början av vår relation. Det han gjorde då fick mig att tro på instinkten igen, men den historian sparar jag till en annan dag. Vi är tre här nere, mamma, jag och Fredrik. Trots några intensiva år av sorg är det underbart att se min mamma leva igen. ”Instinkten att agera utifrån sitt sanna jag finns alltid kvar. Men instinkten är lite som ett instrument, du måste stämma det varje dag. Annars är det lätt att du tappar förmågan att agera, impulserna kommer inte lika lätt.”Nu har apan nästan svingat sig upp till kronan av trädet, året har nått sitt slut och tanken behöver få frisk luft. Konsten att tänka en tanke klart kan ta dig till platser i minnet som gör ont, det är lite det som är meningen. Samma tanke som gör ont kan föra något bra med sig, en medvetenhet. Alla tankevändor ihop bildar ett nät där den männskliga insikten kan får fäste igen.”Instinkten att agera utifrån sitt sanna jag finns alltid kvar.”