[caption id="attachment_19806" align="aligncenter" width="1000"] Framtiden utan förväntningar[/caption] Klockan är 5:00 och jag har som vanligt legat vaken i någon timme. Det är en sån period igen, årstiden har förändrats, vi har rest ännu lite längre in i framtiden. Jag försöker hänga med och vara närvarande, det är lätt att vara i nuet när jag är på landet eller i naturen. I stan suddas tiden ut och jag hör mig själv säga ”va, är det fredag igen.” De senaste två veckorna har varit tuffa, ni kanske tänker,ö ”det är tre månader sen hennes pappa gick bort”. Jag lovar sorgearbetet har knappt börjat, vi har fullt upp med att lösa praktiska saker, tex att franska systemet rör sig i snigelfart, att pappa lämnade efter sig ett näste av ouppklarade projekt och att mamma är själv i Grasse mitt under Corona pandemin när Europa stänger sina gränser igen. Att gamla sår rivs upp i familjen när tålamodet och känslor går på sparad energi. Den sista tiden pappa levde ville han fokusera på livet och inte på praktiska saker, det blir nog så efter femtonårs kamp mot cancer. Eller kanske hade jag förväntningar på hur det skulle kännas när någon som står en nära går bort. Jag har tänkt på det där med förväntningar när jag legat vaken på morgnarna, 2020 vilka förväntningar vi hade, när det sen inte blev så har missnöjet varit hörbart i medierna. En månad in i det nya året blev det tydligt att hela världen skulle bli tvungna att tänka om. Ni som läser mina inlägg vet att jag inte vill gå tillbaka till det ignoranta 2019, till alla brister i samhället som vi äntligen måste ta tag i nu. Det finns dagar när jag ställer mig på yogamattan och har en förväntning att något ska ske, ett framsteg i en rörelse eller att sinnet ska hålla sig lugnt. Ofta blir det inte alls som jag tänkt mig, ibland dyker besvikelsen upp trots att jag vet att vi inte kan kontrollera händelseförloppen i framtiden. Det finns ett begrepp på sanskrit, Parigraha, som förklarar vad som händer när vi styrs av våra förväntningar. När man tolkar sanskrit krävs det ofta fler ord än en vanlig översättning, det svenska språket räcker inte till. Parigraha står för girighet, att söka eller utföra en handling med tanken att du ska få en belöning. Pari, som betyder "på alla sidor" och graha, betyder "att ta tag om något” termen översättas till "den som tar mer än man behöver." Det är inget fel med sökande, motivation eller strävan att vilja åstadkomma något, men du vill vara öppen för att resultatet inte alltid blir som du har föreställt dig. Konsten är att försöka behålla den positiva motivationen och vetskapen att du antagligen kommer lära dig något du inte förväntade dig. När jag ligger där i sängen och tankarna hopar sig i huvudet försöker jag sätta en positiv intention inför de sista månaderna på 2020, mindre förväntningar i nuet och för 2021. Jag minns det fina som ändå sker runt om oss varje dag, alla möten jag haft på ett eller annat sätt det senaste året. I och med att det inte blev som jag hade förväntat mig har jag varit mer mottaglig för allt det där jag missar eftersom jag bestämt mig innan för vad jag vill uppnå. I dag är det fredag, det en bra dag att börja leva mindre i mina förväntningar, istället förhålla mig till vad som är nödvändigt eller betydelsefullt i dagoch kanske i helgen… [caption id="attachment_19808" align="aligncenter" width="1000"] Leendet[/caption]
