[caption id="attachment_19692" align="aligncenter" width="1000"] Nya tider[/caption] Tiden rinner iväg helt plötsligt är det mitten av Maj, lustigt för mycket står stilla pågrund av att Covid och att jag jobbat hemma i mer än två månader. Eller egentligen står inget stilla, men man gör mindre utflykter och försöker undvika lokaltrafiken och stora folksamlingar. Att jobba hemifrån är inget konstigt eftersom jag jobbat själv i de flesta av mina yrken innan. Allt flyter lite ihop, det är varken dåligt eller bra, det är bara nytt. De flesta jag pratat med nämner att de är mindre stressade och att de hinner lyssna på vad kropp och huvud säger. [caption id="attachment_19694" align="aligncenter" width="1000"] Livets träd[/caption] Men jag längtar ut i naturen, det är vår, min bästa tid på året och förutom pollen attackerna är allt krispigt, grönt och fyllt med hopp. Jag har hunnit plocka lite vårgrödor och när jag inte hunnit pga den där tiden som rinner iväg, har jag investerat i matkassar från lokala odlar, bla Mia från Lillalabäck. Du hämtar upp din kasse med sparris, vår grönt och rötter varje vecka på någon av de utvalda krogarna, följ Mias länk för info. [caption id="attachment_19695" align="aligncenter" width="1000"] Vild sallad[/caption] Det känns som alla lagar mat, pysslar, odlar och tar hand om själen. Hittar rutiner som passar det nya livet. Ibland måste jag erkänna att jag längtar härifrån, vill resa till Grasse eller Italien, men det tjänar inte något till att hetsa upp mig för mycket. Jag tänker att för eller senare kommer den här stunden vara över och gå in i något nytt. Då hoppas jag att man får med sig det som faktiskt varit bra och inte bara rusar in i något som inte var hållbart ändå. [caption id="attachment_19696" align="aligncenter" width="1000"] Hemgjord pasta för själen[/caption]
