[caption id="attachment_18995" align="alignnone" width="900"] Villa Engvall[/caption] I 3 veckor har det här inlägget pyrt inom mig. Det är något som jag så himla gärna velat dela men det har varit svårt att få ihop orden. För några veckor sedan gifte jag mig i södra Frankrike, närmare bestämt hemma hos mina föräldra i Grasse. Ett "enkelt" 3 dagars bröllop med de närmsta vännerna och familj. Jag skriver enkelt för det var planen inte för mycket fix, lagom stort och mysigt. På sätt och vis blev det precis som jag ville, kanske inte så enkelt med tanke på att alla gäster var tvugna att resa dit, bo någonstanns, ta sig till och från villan. Vi hade Joakim från restaurangen Punk Royale som kock och tillsammans med flickvännen Kat ansvarade de för all mat. Kat är dessutom manger på restuarangen Noma = super proffs. Maten skulle inhandlas på markanden i Cannes, tryffeln flögs in från Italien, 2 kg kaviar i kylen, pappa hade fyllt garaget med vin och vädret strålade. Den "enkla" menyn bestod också av traditionell Fransk mat ratatouille, Quiche, sallad nicoise, gåslever och steak hachet. Med andra ord inte enkelt alls, det är lustigt hur man lurar sig själv. [caption id="attachment_18996" align="alignnone" width="768"] Punk Royale[/caption] Jag, Fredrik och Vera åkte ner 3 dagar innan för att styra upp det som gick att fixa innan. Det var även skönt att få lite lugn och ro men det blev inga juice eller mat cleanser för att komma i brudklänningen. Utan mer croissant, ost, vin, meditation och promenader i naturen fick bli min fysiska insatts för att må bra i kroppen. Klänningen var vintage och jag hade redan festat i den en sommar i Florens. När jag hittade klänningen en gång i tiden tänkte jag, vilken perfekt bröllopsklänning men jag vill abslout inte gifta mig igen. Så den fick bli en festklänning och det tog 3 vändor på kemtvätten för att få den vit igen, samt att den fick flyga ner med en av gästerna. Mina mer planerade vänner tyckte jag var galen som inte hade en backup klänning men det var ju så jag ville ha det enklet och lättsamt.... [caption id="attachment_18997" align="alignnone" width="768"] Le dress[/caption] Håret skulle tonas och det gjorde jag själv, något icke ekologiskt franskt märke jag inte kommer ihåg märket på. Vi skulle även klippa till det men min "frisör" Robert Rydberg glömde saxen i Stockholm och vi enades om att helt enklet skippa klippet och hänga vid poolen istället. Jag skulle även ha fixat händera och fötterna men hann inte innan resan pga jobb. Det blev en hemma manikyr och vänninan Benita målade mina tår 30 minuter innan vigseln med Chanels klassiker Vamp. Jag var barfota och hade en olivkrans i håret. Även den gjordes ca 1 timma innan vigseln av bilvande svärmor och mamma. [caption id="attachment_18998" align="alignnone" width="768"] R och V[/caption] Jag hade 3 av de vackraste tärnorna man kan önska sig, vara av en var min dotter och en sjöng Monicas Vals under vigseln. Fredriks bästa vän Rasmus var bestman, själva vigseln var utomhus i oliv-lunden mellan poolen och huset. Vår vän Frankie från Florens filmade allt med Super 8 film och Vera tog alla analoga bilder. Allt var perfekt hela helgen som är en av de lyckligaste i mitt liv men mitt i all lycka, i allt det där vackra var det också jobbigt. När du har levt ett intensivt och innehållsrikt liv som jag gjort kommer det med en hel del bagage och minst 1 hockeytrunk i övervikt. Jag har inte alltid haft den fina relationen med mina föräldar som jag har idag och det sätter sina spår. Saker som kommer upp när känslorna ligger nära ytan. Dessutom har min pappa cancer vilket inbär att han inte kan röra sig fritt längre och är på cellgifter som i sin tur innbär extra jobb för mamma som även hon har sina krämpor. Jag har en dotter som inte alltid tyckte det var lättsamt och festligt under bröllopet. Det sista året har jag jobbat non stop, ingen semester vilket gör mig låg på energi ibland. Missförstå mig rätt jag älskar mitt jobb och har kämpat för att komma till den platsen jag är idag och vill inte klaga jag vill bara andas ut lite. [caption id="attachment_18999" align="alignnone" width="768"] Trion[/caption] Några dagar efter bröllopet vaknade jag upp och kände mig som världens sämsta dotter, mamma, vän och fru. Det tog ett tag att landa och förstå att så här kan det också kännas, det är helt ok och det kommer gå över. I allt detta fina jag upplevt ville jag ändå dela med mig av den känslan av tomhet som jag känt just för att ingen pratar om den. Vi lägger upp bilder på lycklig människor, i vackra kläder, på exotiska platser och glömmer ibland att berätta, det finns en annan sida som är lika viktig. Det finns myter om äktenskapet som många känner till och jag tror det finns många förutfattade drömmar om hur det ska kännas när man gifter sig. Idag känns allt bra och jag är på en av de bästa platserna i mitt liv just bara för att jag krisade lite efter bröllopet. Att våga se baksidan, gå in i den och andas betyder att jag är stark nog att närvara i det jobbiga. Det gör mig lycklig bortom allt det som syns på ytan. Jag vill också bidra med att ge en balanserad livstidsbild i allt detta perfekta. Bilderna ni ser här är från vänners mobiltelefoner, inte bästa kvaliteen. Ingen brydde sig om mycket att fånga stunden på bild utan ville vara i den. Syns tycker jag, så mycket mer känlsa eller vad tycker ni. Live, life and love. [caption id="attachment_19001" align="alignnone" width="768"] Mångalen[/caption]
